Syster Mellan: Värsta Vårrus Varning! Vansinnig!

Vet inte om jag bara varit lat eller om det tar ett tag att smälta mina misstag, men idag bloggar jag iallafall!

Sprang Vårruset i Vänersborg i Tisdags. Kändes bra i kroppen, ställde mig i första led, försökte vara med på uppvärmningen, men det var trångt. Jag fick några fotavtryck och några armar i sidan redan där. Kanske skulle jag förstått att det var en varning? Starskottet small, fort iväg, vet inte om jag hann 200m, innan jag fick en ordentlig knuff av en tjej. Telefonen som jag hade på armen flög iväg, hörde hur den landade någonstan bakom mig. Vände....tusentals tjejer bara rusade mot mig i hög fart. Hittade telefonen och bakstycket och började springa. Någon ropade till,-oj batteri, vände och hittade även det. Arg eller kanske mer vansinnig sprang jag och ångrade djupt att jag tagit med telefonen. Såg efteråt att pulsen var över 240! Trodde jag skulle kräkas. Tyckte att första km kändes lång och jag var trött. Men va nu? 2km skyllten kom, japp bara 3 kvar. Vid 3km kom en tjej upp bredvid mig och sa: "Kom igen nu! Du har haft bra fart hela tiden!" Fattar inte hur hon orkade prata och sen att hon peppade MIG! Tack för det!!!
Försökte hänga på, blev liggande bakom henne. På hennes rygg stod det Svenka Kyrkan! Kanske var det ett tecken? Jag sprang och kom i mål på 23:35. Kändes ändå ok! Då kommer Peter Sipen och trycker upp micken i ansiktet och frågar hur det gått. Just i det ögonblicket hade ilskan inte riktigt runnit av, så enda svaret var - Jag tappade telefonen! Han tyckte ändå att det gått ganska bra, jag hade ju trots allt vänt och plockat upp den och sen fortsatt att springa. När jag hämtat andan, satte jag ihop telefonen och den funkade! Sen som plåster på de svidande såren, vann jag en SPA upplevelse ! Det blev ett bra vårrus trots allt!

Sträcka 5km
Tid 23:35
Snitt 4:44/km
Snittpuls 172 (som högst var pulsen uppe i 243, är det tekniskt möjligt?)