Syster Lillan: saltvatten och en nötcreme

Planen var att springa halvmara idag.
Åt betydligt mer än en banan. Försökte ladda mentalt, tänka vilken väg jag skulle springa. Fyllde flaskorna med resorb och saltvatten, stoppade på mig dextrosol, nötcreme (när försvann "God som fyllning i godis och kakor"?) och bussremsa- för ev olyckliga stukningar... Nu var jag redo.

1 km - sen blev det lite ofrivillig strechpaus vid broöppningen. Sprang mot årstaviken, vid 4 km smakade jag på egna saltvattnet - odrickbart.. Det fick bli resorb. Fortsatte bort förbi Liljeholmen, förbi trekanten och mot rävudden. Tog två varv på rävudden för att komma upp i 9 km. Ökade takten på väg mot tionde km - Första milen tog exakt 60 min (och 13 sek). och två flaskor med en resorb. försökte få i mig en dextrosol och saltvatten -örk!!

Knät sa "Hej, minns du mig??" ungefär vid 1 mil.
"Ja, jag minns dig - hej då, var tyst!"

Vid 15 km sa knät "Hej, minns du den här smärtan"
"AAaaaahhj, sa jag" och tog en nötcreme.
kilometrarna efter "aaaaj" hamnade över 7 min/km.. varje uppförslut gjorde ONT. Jag ville bara ta mig hem, närmaste vägen. haltandes. hem. men kondis kvar till mer.

Slutresultat: 18 km
Snitt 6:19
snittpuls 162
Humör: besviken..dumma knä

Jag mår APA efter att jag har sprungit mer än 15 km. Trots nötcreme och resorb.. ;)
Som om jag är riktigt bakis. Huttrar, mår illa. Försöker äta och dricka -men min kropp verkar förbruka allt. Kröp under täcket och frös (ja, duschade först).

Nu, efter fyra pannkakor, nästan 1 liter mjölk och två mums-mums börjar det kännas ok.
Det är alltså det jag ska köra i mixer och ha med mig??