Vi löptränar för att vi gillar det - känn på det du! Ja, och så inför Göteborgsvarvet, Tjejmilen, Midnattslopp och annat kul. Men smygdrömmer om ett marathon.
Syster Mellan på västkusten. Syster Lillan på östkusten.

fredag, maj 28, 2010

Syster Härmapa: Första passet efter Varvet

Trots utekväll med onyttigheter igår tvingade jag mig ut på en kortrunda på jobbet idag. Bara 4 km. Kändes alldeles tillräckligt lagom för knät.
Sprang snabbt! Eller nja - trodde jag - men Garmin sa att jag sprang långsamt!?

Igår då hos Dr Knä:
-"Vad har du för förhoppningar med det här?"
-"Springa mara, gärna ultra utan att få ont - någonsin mer igen"

Nä, inget löparknä, nog inget hopparknä heller.
Snarare Patellofemoralt smärttillstånd (PFSS) =knäskålssmärta= Flummigt ont i knät?
Vänster ben behöver bli starkare lite här och där. Efter varje löppass har jag ett litet program att köra. Bland annat ska jag träna en liten (?) muskel som ska försöka dra knäskålen åt höger och lätta på irritationen. Ev prova tejpning för att flytta knäskålen.
Inte springa med ont. Det blir inga 2 milare på ett tag (oj så synd).
siktar på 5km +5km +9-12km/vecka.
Ska på återbesök om tre veckor.

Kan det funka? Noll trollspö, noll mirakelmedicin och noll healing. Bara lagom-träna bort det?

"-Jaha, kan jag springa maran sen?"
"-.....mja, nja tveksamt, kanske.."

Syster Mellan:Första passet efter Varvet

Så, då var man igång igen då. Tog en kortis sväng för att kolla om kroppen håller ihop. Det gjorde den, hela vägen. Knät kändes lite, men inte så jag var tvungen att gå. Tänkte mig för i både nerförs- och uppförsbackarna. Tydligen är det backarna som är värst om man har löparknä.
Väl hemma igen försökte jag stretcha ut lårmusklerna men det var inte lätt. Får nog jobba en del med att bli lite mjukare i kroppen. Lite rygg- och magmuskler skulle också behövas.

Var ju lite besviken att inte klarat under 1:50 på Varvet. Nu när man läser om alla som mått dåligt, gett upp, svimmat,tagit Taxi, så känner jag mig ganska nöjd trots allt. När jag sedan har slagit tre av dagispapporna och hamnat på topp 1000 i damklassen(hade så klart varit roligare med topp100), ja då är det ju lika bra att fortsätta, så även jag är anmäld till Varvet 2011. Eller kanske skulle jag sluta nu, tänk om det blir sämre nästa år???

torsdag, maj 27, 2010

Syster Lillan: Möte med Doktor Knä

Idag ska jag till Doktor Knä.
Hoppas få:
1. En diagnos
2. Hjälp
3. Ett löfte att det blir bra och håller för både marathon och ultralopp. Forever!

Känns lite fånigt att gå nu, när knät är i så bra skick efter Varvet. Men när jag sprang var det INTE bra.

Återkommer med rapport.

onsdag, maj 26, 2010

Syster Lillan gör Gbg

Fre: Satte två mobiler på ringning för att inte missa tåget - behövde såklart ingen eftersom jag kollade klockan säkert tio gånger under natten. Morgontåg med frulle mot västkusten.

Kände mig hoppfull, knät smärtade inget, hälsenan kändes ok.

Lör: Utsövd! Morgongröt. Bilfärd till Gbg. Nervös.
Trots alla människor flöt allt på bra. Varmt, köpte en vit keps och ett svettband till armen. Syster mellan startade en timma för mig. Innan jag hade ställt mig i min startgrupp kom de snabbaste i mål.
Äntligen dags. Sprang över startmattan och ytterligare 20 meter, sen var det stopp, helt stopp. Långsamt började gruppen röra på sig uppför sälbacken. Tunga ben, inte sprungit på två-tre veckor.

Första bron. 5 km. Vaaaarmt. Privatpersoner med trädgårdsslangar. tack. Nöjd med att ha eget vätskebälte. Tog extravatten ibland och hällde över mig. Finns det en busshållsplats här? Jag tar bussen.. jag bryter nog och bryter nog ihop. Härreguuu det här går aldrig.

10 km, knät muttrar lite. Tyst nu! 13 km knät börjar protestera- jag säger att jag ska ge det all uppmärksamhet - sen!
Sista bron. Provar att sakta ner och gå ett steg- men då blir benen spagetti och jag inser att jag måste hålla igång ett malande långsamt joggingtempo, inte gå, inte stanna. 14 km knät skriker. Jag försöker glömma smärtan. Försöker springa med tyngd på högerknät.
Möter stora syster på Avenyn. Hon ser trött ut. Alla ser trötta ut. Många sliter, många bryter, många vacklar.

Små backar känns enorma. Det skär i knät. 20 km skylt. Lycka.
Syster Mellan hejar på. Snart framme. Hinner ikapp storasyster. Vacklar i mål, där ser ut som ett fyllslag med alla vacklandes, kräkandes, svimmandes människor. Vågar inte stanna. Stora syster får av mig chipet. Jag svär åt alla trappor. Mal i mig allt som går att äta. Is på knät. 2.26.42 Jag kom i mål, om än en kvart senare än jag hade tänkt.

2010 05 26: Glömt all smärta. Det försvann nog en del hjärnceller i hettan. Anmäler mig till Göteborgsvarvet 2011.

tisdag, maj 25, 2010

Syster Mellan: Göteborgsvarvet

Jaha, så var det avklarat. Nu har jag gjort det två gånger! Sprungit Göteborgsvarvet.
Vi (både Syster Lillan, storasyster och jag) åkte till Gbg. Strålande sol och 25 grader varmt. Perfekt...om man var publik, men det var man ju inte.

Jag startade först 14.24, sedan storasyster 15:05 och Lillan 15:34. Tyckte det kändes tungt redan från start, benen ville inte alls som jag. Fick kämpa för att få dem framåt, sen efter ett par km hängde de med lite bättre. Tyckte att det flöt på ganska bra. Inte sååå mycket kryssande mellan folk, men det var en del från västra götalands regionen som inte riktigt hade lyssnat på att man ska hålla till höger om man vill ta det lugnare. Eller så tyckte de att de PROMENERADE så fort att det fortfarande var ok att hålla till vänster.
Sprang på och tyckte inte att broarna var värst. Det jobbiga kom efter avenyn, men då var det skönt att räkna km som var kvar.

Hade som mål att komma under 1:50.....När vi passerat mållinjen sa Garmin 1:50:55, men med en uppdatering hemmifrån sa Tidtagningen 1:51:03. Kände mig besviken. Gick på massage. Fick massage på lårmusklerna.Massörerna gav 3min/besökare, så det gick fort.

Ställde mig för att heja fram systrarna ca 200m. från mål. Stod inte där så länge men hann och se flera stycken som kollapsade. En man var riktigt illa, okontaktbar, kunde inte gå själv, svarade inte på tilltal, men inte avsvimmad. Sjukvårdarna gjorde ett jättejobb och hade fullt upp.
Systrarna sprang nästan samtidigt in i mål.

Lillan och jag hade våra knän att bråka med och Storasyster hade en tokig höft.
Men det var tre rätt nöjda systrar som åkte bilen hem den lördagskvällen!

När vi senare gick in och tittade hur folk sprungit, kollapsat och försämrat sina tider, kändes det inte så tokigt att jag hade förbättrat min tid. Trots att jag inte klarade 1:50!

onsdag, maj 19, 2010

Syster Lillan: Vecka: Göteborgsvarv

Bara några dagar kvar.. Knät känns mycket bättre - sen i förrgår faktiskt!
Vilat och vilat och vilat lite till. Och ätit medicin (chokladtårta).

Vågar inte springa nåt tror jag - ska det börja göra ont igen så får det bli en lördagsöverraskning. Försöker strecha ut den där lårbiten som ska hjälpa vid löparknä. Men alltså.. vad ÄR det där för konstig strech - jag tycker inte jag känner nåt alls. Ser mest väldigt kissnödig ut.

Svårt att se alla som spriger runt på söder. lätta steg, tunga steg, snabba steg. Alla sorter. Abstinens. Hälsenan trilskas fortfarande, även i vila, men jag kör de excentriska tåhävningarna och hoppas att hälsenan känns ok när jag har värmt upp lite.. Gör dem vid tandborstning (hög tröskel) och heeeeela rulltrappan upp vid Frescati (ser lite halvlarvigt ut kan jag tänka).

Börjar fundera över vad jag ska fylla vätskebältet med.
Ni tänker: - Vatten? Sportdryck?
Men det finns alternativ!!
- Saft?
- Resorb?
- Alvedon?
- Chokladsås?
- Bearnaisesås?

Kanske börja med en flaska jordärtskockssoppa + lite bubbel
Fortsätta med en potatis- och palsternackspuré med lite rött till
En liten söt flaska med Crème brûlée
och som avslutning sista kilometrarna lite goda ostar med fikonmarmelad?

tisdag, maj 18, 2010

Syster Mellan: Nu räknar vi ner

Onsdag, torsdag och fredag kvar, sen är det dagen V som i Varv!
Hua, när man tänker på det känns det ju otroligt långt att springa, och så ska det gå på tid också! Känner att jag verkligen borde springa snabbare än förra året, men börjar och tveka, kommer jag att klara det???

Tog iallafall en runda idag. Läste i tidningen "Varvet" att man skulle köra korta snabba intervaller 4-8 stycken 10 sek vardera.

Vi har haft varmt idag så det blev de lite kortare byxorna, ställde Garmin på 8 (för att vara på den säkra sidan) x 10 sek. Upp- och nedjogg. Klart. Kom utanför dörren, va nu rå...regn! Japp, go och glá, iväg nu...
Sprang 2 km sen började intervallerna. Klockan började och pipa. Undra på vilket pip man ska starta och vilket man ska stanna på? Körde på säkra sidan här också och började intervallerna vid första pipet sprang, nytt pip saktade ner vid sista pipet. Då var det minst 10 sek i allafall.
Det kändes helt ok. Väl hemma var jag ganska nöjd, gjorde ett kort pass och höll i gång benen.

Det hela slutade på
5,46km
Tid 28:03
Snitt 5:08/km
Snittpuls: 141

Kanske sista löparpasset innan Varvet? Vi får se....

lördag, maj 15, 2010

Syster Mellan: Tjej 7:an

Ytterligare en tävling genomförd. Nu är det två bara den här veckan.Men nu ska det bli lugna pass fram till nästa lördag!

Idag gick Tjej 7:an som Uddevalla sk anordnade. 7 km på grus, några backar, en fin bana.
Fanns två klasser att välja på, valde den med tidtagning.

Starten gick och jag försökte hänga med i täten.Tjejen som sprang för Hälle försvann efter 2km, hon hade högt tempo och jag såg bara ryggen på henne. Tjej nr 2 försökte jag hänga lite bättre. Såg även hennes rygg, men jag såg den hela varvet runt. Hon var snabbare än mig i utförslöperna och jag tror jag tog in lite på henne i uppförsbackarna. När det var lite över 1km kvar stod en klubbkompis och hejade på, hörde inte allt han ropade men jag hörde att han inte såg någon bakom mig! Fick lite ny kraft och ökade lite, men hade inte kraft till att komma ikapp. Summa sumarum måste det vart mer nerför :) , för hon kom in som 2:a och jag som 3:a (faktiskt tror jag det var mer uppför, så teorin håller inte riktigt). 1:an, 2:an och 3:an fick pris. 1:an hörde jag inte vad hon fick, 2:an fick presentkort på massage och 3:an (som var jag :o) fick en pläd.

Nu efteråt känner jag mig nöjd och ska gå och lägga mig under den nya pläden!

Sträcka: 7,08 (enligt Garmin)
Tid: 34:10
Snitt: 4:50/km
Snittpuls:169

torsdag, maj 13, 2010

Syster Mellan: Håll i gång pass

Idag har jag sett Avatar tillsammans med min familj. Tänk om jag kunde springa som dem!Fick lite abstinens och stack ut på ett kort pass. Mest för att hålla i gång kroppen. Det hade regnat så luften borde varit bra, men det kändes tungt. Tog ingen Bricanyl innan, men det hade behövts!
Försökte att hålla högt tempo.
Sträcka 2,84km
Tid 13:51
Snitt 4:45/km
Snittpuls 171

Syster Mellan: Värsta Vårrus Varning! Vansinnig!

Vet inte om jag bara varit lat eller om det tar ett tag att smälta mina misstag, men idag bloggar jag iallafall!

Sprang Vårruset i Vänersborg i Tisdags. Kändes bra i kroppen, ställde mig i första led, försökte vara med på uppvärmningen, men det var trångt. Jag fick några fotavtryck och några armar i sidan redan där. Kanske skulle jag förstått att det var en varning? Starskottet small, fort iväg, vet inte om jag hann 200m, innan jag fick en ordentlig knuff av en tjej. Telefonen som jag hade på armen flög iväg, hörde hur den landade någonstan bakom mig. Vände....tusentals tjejer bara rusade mot mig i hög fart. Hittade telefonen och bakstycket och började springa. Någon ropade till,-oj batteri, vände och hittade även det. Arg eller kanske mer vansinnig sprang jag och ångrade djupt att jag tagit med telefonen. Såg efteråt att pulsen var över 240! Trodde jag skulle kräkas. Tyckte att första km kändes lång och jag var trött. Men va nu? 2km skyllten kom, japp bara 3 kvar. Vid 3km kom en tjej upp bredvid mig och sa: "Kom igen nu! Du har haft bra fart hela tiden!" Fattar inte hur hon orkade prata och sen att hon peppade MIG! Tack för det!!!
Försökte hänga på, blev liggande bakom henne. På hennes rygg stod det Svenka Kyrkan! Kanske var det ett tecken? Jag sprang och kom i mål på 23:35. Kändes ändå ok! Då kommer Peter Sipen och trycker upp micken i ansiktet och frågar hur det gått. Just i det ögonblicket hade ilskan inte riktigt runnit av, så enda svaret var - Jag tappade telefonen! Han tyckte ändå att det gått ganska bra, jag hade ju trots allt vänt och plockat upp den och sen fortsatt att springa. När jag hämtat andan, satte jag ihop telefonen och den funkade! Sen som plåster på de svidande såren, vann jag en SPA upplevelse ! Det blev ett bra vårrus trots allt!

Sträcka 5km
Tid 23:35
Snitt 4:44/km
Snittpuls 172 (som högst var pulsen uppe i 243, är det tekniskt möjligt?)

tisdag, maj 11, 2010

Syster Lillan: Dagen efter

Läser allt vad jag kommer över om knäskador.
Det känns tyvärr värre idag efter de ynka 5 km igår.

Jag tror inte på meniskskada i alla fall! Inga symptom stämmer in.

Däremot kan det vara:
Patello-femoralt smärttillstånd (PFSS) som även kallas knäskålssmärta.
Tror jag mest på.

Fler alternativ:
Hopparknä
Löparknä
Ledband
Korsband

Fast jag tror att det är PFSS - som uppkom redan när jag jobbade på däck och hoppade från båttak ner på marken vid sid slussarna - jag hoppade, sprang framåt och benet vreds. Då (1997?) hade jag ju ännu mer ont - men smärtan känns på samma ställe som då.
+ Men nu har jag lite bonus: ont knäveck/insida ben och lite känningar av hälsenan :(

Mitt mål att springa Varvet på 2.10-2.15 börjar ändras till "hasa mig runt utan att behöva bryta av smärta". Bläääääää. Ska nog vila från löpning resten av veckan.

Surar.
Strechar.
Styrketränar.
Surar igen.

måndag, maj 10, 2010

Syster Lillan: Närmar sig..

Varvet ligger närmare än vad jag känner mig bekväm med. Eller snarare - mitt knä känns inte 2-milsbra.

Tog en flack runda på jobbet idag. Hälsenan känns ok. Men knät började göra ont i slutet av rundan. På insidan..? Helt nytt för mig. Där vad och knä möts. Mannen börjar prata om menisken.. Det vill jag inte alls höra talas om :(

Jag tror på överansträngning och att vila lite + strecha är lösningen. Lite balansbräda och styrka kring knät kanske? Choklad funkar nog också, och lakrits..

Det blev i alla fall:
Distans : 5km
Tid: 27:59
Snitt: 5:36

lördag, maj 08, 2010

Syster Mellan: Virrig vela valde wrong väg

Hade lite ångest över att jag inte kom ut igår. Här blåste det ju värsta höststormen. Vaknade och gjorde mig iordnig, åt en banan. Hopps Garmin var lite trött, fick vänta tills han var lite laddad. Tänkte mig en runda på 15 -18km. Nu är det ju inte långt kvar till Gbg- varvet, 2Veckor!

Började fint, det blåste idag med men inte så mycket att jag åkte baklänges, även om det kan se ut så på tiden emellanåt...
Valde väg , hade talat om för kärleken hemma att jag skulle prova en liten annan sväng. Hade sett att snabblöparna i onsdags körde en väg som verkade bra. Visst, det var en fin väg, korsning håll höger, hmm, ny korsning tror det var höger, nää det ser ju mer ut som en stor stig, tar vänster och springer och springer. Var är jag? Var komer jag fram? Kommer äntligen ut på stora vägen! Hooops jag ser en skylt 11km till stan. Enda tanken, fortsätt springa, fortsätt springa.
Hinner med många tankar innan jag är hemma, men jag springer hela vägen!

Sträcka: 24km
tid: 2:13
snitt: 5:34/km
snittpuls:143

Nu ska det inte bli fler långpass innan den 22 maj!!! om jag inte tar fel väg ;)

torsdag, maj 06, 2010

Syster Lillan: Sätter nog världsrekord.. nästan

Dags att testa om knä och hälsena håller..
Tänkte mig 3,5-5km beroende på ev. smärta. Det skulle kunna bli 50 meter och halta hem.

Sprang första kilometern i ljuset hastighet. Hälsenan och knät småpratade lite, men inte värre än att jag fick delta i konversationen och vi bestämde oss för att fortsätta. Sprang tills Garmin sa 2,5 och vände hemåt. Undvek backar så mycket jag kunde.

Stoppade klockan på 5 km och gick de sista 300 metrarna. Knät rätt ok, hälsena rätt ok. Lagom med 5 km.

Distans: 5 km
Tid: 27: 09 (tidigare pb 28:25)
Snitt: 5:26 (tidigare pb 5:40)
Snittpuls:164
Humör: Fångad av en stormvind :)

onsdag, maj 05, 2010

Syster Mellan: Tycker det var lite lite

Ja, då har det varit gbg-varvs träning i grupp igen. Idag stod det snabbintervall på schemat. Vi joggade i ca 2km, sedan var det 5x30sek snabbtempo med 30 sek gåjogg emellan. Sedan jogg ytterligare någon km. Sedan dax för samma procedur igen, sedan jogg och avslutade 2x30 sek med 30 sek ståvila emellan, jogg till målet. Kändes som det blev lite kort idag. När väl pulsen var igång kunde vi fortsatt ett par km till!
Summa sumarum:

Stäcka: 7,58km
tid: 41:32
Snitt: 5:29/km
Snittpuls: 156

Syster Lillan: inte en endaste kilometer..

Långpasset i lördags sitter kvar. Det satte sig i hälsenan (på sidan av hälsenan) och i knät.

Vilar.

Vilar mig i toppform.

Hoppas jag.

måndag, maj 03, 2010

Syster Mellan: Snubblandes bland stavar...

Japp, du läste rätt. Har varit på stavgång, faktiskt för andra gången i mitt liv. Första gången var förra måndagen och andra idag. Jobbarkompisarna och storasyrran var med idag. Vi gick lite över en timme. Vill gärna hålla lite tempo, men det är lätt att snubbla på dem framför, eller bredvid, eller bakom...

Efter stavgången var vi tre som ville springa lite också. Ena jobbarkompisen gav sig av på elljuset, storasyrran på 5km och jag på 7km. Kom i mål nästan samtidigt som storasyrran. Hon hade ont i foten och hade gått en del. Jag hade lite känning i höger lår, men jag sprang ändå. Det hela slutade på
7,11km
tid: 37:29
Snitt: 5:16/km
Snittpuls: 151 (ingen spray)

lördag, maj 01, 2010

Syster Lillan: saltvatten och en nötcreme



Planen var att springa halvmara idag.
Åt betydligt mer än en banan. Försökte ladda mentalt, tänka vilken väg jag skulle springa. Fyllde flaskorna med resorb och saltvatten, stoppade på mig dextrosol, nötcreme (när försvann "God som fyllning i godis och kakor"?) och bussremsa- för ev olyckliga stukningar... Nu var jag redo.

1 km - sen blev det lite ofrivillig strechpaus vid broöppningen. Sprang mot årstaviken, vid 4 km smakade jag på egna saltvattnet - odrickbart.. Det fick bli resorb. Fortsatte bort förbi Liljeholmen, förbi trekanten och mot rävudden. Tog två varv på rävudden för att komma upp i 9 km. Ökade takten på väg mot tionde km - Första milen tog exakt 60 min (och 13 sek). och två flaskor med en resorb. försökte få i mig en dextrosol och saltvatten -örk!!

Knät sa "Hej, minns du mig??" ungefär vid 1 mil.
"Ja, jag minns dig - hej då, var tyst!"

Vid 15 km sa knät "Hej, minns du den här smärtan"
"AAaaaahhj, sa jag" och tog en nötcreme.
kilometrarna efter "aaaaj" hamnade över 7 min/km.. varje uppförslut gjorde ONT. Jag ville bara ta mig hem, närmaste vägen. haltandes. hem. men kondis kvar till mer.

Slutresultat: 18 km
Snitt 6:19
snittpuls 162
Humör: besviken..dumma knä

Jag mår APA efter att jag har sprungit mer än 15 km. Trots nötcreme och resorb.. ;)
Som om jag är riktigt bakis. Huttrar, mår illa. Försöker äta och dricka -men min kropp verkar förbruka allt. Kröp under täcket och frös (ja, duschade först).

Nu, efter fyra pannkakor, nästan 1 liter mjölk och två mums-mums börjar det kännas ok.
Det är alltså det jag ska köra i mixer och ha med mig??

Syster Mellan: Nytt PB!

Efter långturen igår, var jag fundersam på om jag skulle vara med på tävlingen idag. Bestämde att om yngsta dottern ville springa skulle jag hoppa över, för att vara med henne. Hon ville inte, åt frukost, sprang på toa flera gånger, smörjde låret med linement, tog spray, åkte iväg.Efteranmälde mig och väntade på starten. Hann med ett toabesök till. Lite pirrig och lite hög puls innan start. Väl igång kändes det bra, visste inte hur benen skulle kännas efter gårdagens långpass. Första km skylten passerade på 4:08, Yes, det går ju bra! Sen blev det... lite trögare, lite uppför, lite motvind, lite känningar i höger lår/skinka. När 3 km skylten passerades, var det inga backar kvar, nu gällde det att öka lite. 4km skylten passeras, snart i mål.Orkar jag hela vägen? Väl på upploppet visar klockan 21 och någontin, öka, kom igen, den slår över till 22, springer in på 22:13. Nytt PB ! Nöjd och glad! Snittid blir 4:27/km. Undra om det var de nya skorna som gjorde en del av jobbet?