Igår kändes halsen bättre och jag hoppades på en runda idag.
Efter en lång frukost med diskussioner om polischefen (äckel-päckel-gubbe, säger jag), prostitution, unga vuxna, kollektivt boende och män & kvinnors kommunikationssvårigheter (en helt vanlig frukost alltså... ;) - så var det dags.
1+grad. Började att springa framfot 1 km, första km tog 6 min - lite besviken eftersom jag kände mig lite trött redan. Tänkte springa vanliga kortrundan, men valde asfalt istället för bryggan, eftersom jag tänkte att det var halkigt. Råkade missa "min" avfart och tänkte att "ja,ja jag tar nästa bro och gör det till en 6 km. Vid nästa bro, kändes allt så bra att jag fortsatte längs med vattnet. Kände mig frisk och pigg, sprang i "trevligt" tempo (som jag har svårt att ta mig ur...) rundade sickla sjö och fortsatte på skogsspåret. Trots snö var underlaget toppen och naturen vit, tyst (nåja, för att vara i Sthlm). Mötte ett fåtal personer med vänliga miner. Sprang förbi slalombacken med livemusik, fick lite extra energi! Efter 50 minuter kom uppförs-trappan "stark och lätt, stark och lätt" var mantrat. Flåsade som en tok över bron, körde en energiinhämtning i nedförstrappan.. Härreguu, en mara, det är tre varv till, tänkte jag lite uppgivet. Nåja, sista km hem för idag - övergick till framfotsjogg. Hemma.
Endorfinerna sprutar ur öronen!!
Distans: 10,3
Tid: 1,07,8
Snitt:6:31
Humör: glad och hurtig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det blev ju en halv halvmara ;)
När man väl är där och springer, rycks man med av allt folk. Känns inte alls så jobbig som att vara ute 2 mil i ensamheten...
Skicka en kommentar