Vi löptränar för att vi gillar det - känn på det du! Ja, och så inför Göteborgsvarvet, Tjejmilen, Midnattslopp och annat kul. Men smygdrömmer om ett marathon.
Syster Mellan på västkusten. Syster Lillan på östkusten.

torsdag, juni 10, 2010

Syster Lillan: Tävlingsdags

Sagt och gjort!
Cyklade ut till Djurgården igår kväll, hoppades på att det fanns platser kvar i Blodomloppets 10 km-grupp.
Häpp - det fanns!

Lita annan känsla att bara kasta sig in sådär oförberedd. Ensam, kände ingen. Önskade att jag hade haft 4 kompisar med mig och fått lägga vantarna på en picnic-kasse.

Drog omkring på området bland de andra 9500 - 5 km-gruppen startade. Jag försökte tänka mig snabb, fokusera litegrann. Lämna väskan och överdrags-sunk-kläderna. Hutter..
Friskis & Svettis höll i uppvärmningen. Fantastiskt att kunna göra hela rörelsen utan att knuffa på alla andra. Inte som på tjejmilen när man bara kan nicka i takt för att det är så trångt.
Fipplade lite på klockan. PANG. startskott. Satte igång Garmin strax innan startlinjen för säkerhets skull.

Trång start med en uppförsbacke. Först km tog mer än 6 min - inte alls min plan. Så sätter man väl inga personbästa?? Försökte öka på följande km. Ut längs vattnet på Djurgården, jättetrevlig runda. Trots att man fyllde lungorna med damm från allas trampande på grusvägar. Hoppade över vattenstationerna, hade en flaska på ryggen för nödtörst.

5 km - äntligen! Tankarna i huvudet: Varför GÖR jag det här? Hur har jag någonsin klarat Tjejmilen på mindre än 60 min??? In i skogen, på smala stigar, plats för en i taget, tar rygg på en orange tröja. Flåsar som en galning. Varför flåsar inte alla andra?? Är de inte alls trötta - varför ökar det inte då? En tjej brevid mig piper som om hon andas genom ett sugrör, någon frågar hur det är fatt - Nä, då ingen fara, jag brukar låta så här, svarar hon glatt. (Känns som om den där andningen är bekant ;)

Ut ur skogen, en kille ligger golvad (markad?) i framstupa sidoläge. Huvva.
7 km, den oranga ryggen gnetar på - och jag efter. Tankar i huvudet: Jag älskar det här, det går lätt, inga problem alls ju!
8 km. Börjar tro att jag klarar det under 60 min. Vågar inte kolla totaltiden - kan inte öka ändå.
Springer upp jämsides med oranga - "Bra rygg att följa, det är jag som har flåsat bakom dig"
Oartigt nog ökar jag.. 1 km kvar!
Lite kraft kvar. Uppförsbacke sista biten in i mål. Ökar. En tjej försöker springa om - ökar ännu mer- lubbar faktiskt järnet. Glöm det bruden - jag kommer före dig!

Mååååål. Fipplar med klockan. Får medalj, vatten, banan.
Kollar tiden. 57.27! Hurraaaaaaa. (tjejmilen, mitt tidigare pb, drygt 59)

Tiderna kommer upp poå skärmar, kollar mitt resultat: 57:57 :(( Nääää. Blir besviken. Nästan 58. Vad hände nu? Stängde jag av Garmin för tidigt?

Idag: Kollar resultatlistan på nätet. Netto: 57:57, dvs från det att startskottet gick.
Men MIN tid, bruttotiden, från det att JAG passerade: 57:14!!! (dessutom står det att banan är 10,1 km) Lycka.

(Men HUR i hela friden kan de basera resultatlistan på netto-tid?? Känns orättvist mot alla som inte stod klistrade och trängdes vid startsnöret)

1 kommentar:

Mellan sa...

Bravo, Hurra,hurra,hurra!!!
Tar fram blockflöjten ;)

Trodde du skulle ta ett kortare lopp? ja, ja det är ju kortare än 21,1 iallafall...

Vad blir nu målet på tjejmilen? Höll knät?
Inget illamående?