Syster Mellan: Helg hos Lillan= fullt hus

Hemma igen. Åkte till Lillan i torsdags. Stora syster, hennes två döttrar och jag tog tåget och kom fram mitt i natten. Efter lite sömn, var det dax att gå i affärer. Blev lite ovanligare än annars, apotek och hälsokost. Snuviga, ont i halsar och kanske lite feber. Tänk vad lite piller kan göra...

Söndag morgon...alla är inte helt ok, men tjejmilen kommer att genomföras.
Startar i lite olika led.
Precis som Lillan skrev så är det lååång kö till toa. Sen är det lååång kö till att lämna in väskan. Syrrans döttrar tar min så jag kan springa till min startfålla. Hmmm, i år var det mycket folk här! Undra hur väl de kollar? Ska ju var startnr. upp till 3000, ser både de som börjar på 6000 och ännu högre. Starten går, hänger med, några knuffar men inte någon hård armbåge. Efter en km går några! Man kan ju undra varför de ställer sig i första led? Irriterande! Har en tjej framför mig som har en annorlunda pendling med armarna, blir nästan yr och får titta på nått annat istället. Känner mig trött vid 6km, en tjej sitter vid vägkanten och spyr, kunde vart jag. Kommer upp för backen, känns ok, hänger på och får nya krafter. Hoppar över vätskekontrollerna, känns bra. Springer förbi rondellen, nu är det inte många hundra meter kvar ökar, ser klockan 47....vad? hinner inte se.Garmin stoppas 47.16. Har några säkerhetssekunder, det vet jag. Stämmer det? Får så småningom SMS hemmifrån 47:10 YES! Nytt persbästa. Lillan kommer in i mål, bättrar på sin tid från förra året (om man nu inte räknar fel på 20min, som första resultatet visade). Systerdöttrarna kommer in i mål med några minuters mellanrum och sen kommer Stora Syster. Hon har sprungit nästan hela vägen. Nöjda miner hela dagen. Går ut och äter på kvällen, det är vi värda!