Ja, så var det dax. Yngsta dotter och jag ska iväg på tävling. Hennes start går 11:45 och min 13:00. Äter frukost, gör i ordning oss och åker iväg. Hämtar nr.lapparna och kollar dotterns bana. Hon ska springa två varv på en 800m bana. Ensam i sin klass, men startar tillsammans med killarna. Efter första varvet är det två klungor, tre killar i första klungan, två killar och en tjej i andra. Ställer mig så jag ska se henne i god tid innan mål. Hon ligger sist, jag skriker...kom igen, spurta in i mål, hon tar i, springer förbi de två killarna passerar mållinjen som nr. 4, men vinner sin klass! Bra gjort, hon har håll och tycker det är jobbigt efteråt!
Missar dotterns prisutdelning som är kl 13:00, för då startar jag. Står bredvid K, känner att hon är taggad. Vi har 5km framför oss. Hon öppnar starkt och jag får släppa, ser henne hela vägen. En kille och en tjej springer förbi mig, ligger bakom dem, klockan piper, nää det här går inte andra km har gått för långsamt, ökar och tar mig förbi.En liten kille (som sprang i 9-10 årsklassen) springer före mig. I sista uppförsbacken kommer jag precis förbi honom, men när nerförsbacken kommer går hans ben runt,runt och han är förbi mig , han håller ända in i mål. Jag känner att jag kanske kunde ha börjat spurten tidigare men kommer in i mål på 23:20. Känns helt ok. I som vinner min klass har 21:51 (5km). Jag är 1:29 efter, det räcker för att bli tvåa.
Hemma tittar jag på äldre resultat. Hittar I , hon sprang "tjej 7an" 2009 och vann på 31:26(7km). Den gången kom jag 5:a på 35:01, 3:35 efter.
Känns som jag har närmat mig....lite iallafall :)
Och Lillan! Blått är flott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
och svart är.. är.. eh lat
Skicka en kommentar